PER ANDERSSON - Jag skrattade så jag grät till slut.

Satan vad fort det går, plötsligt har man spelat en helg igen. Jag och Magnus bröt ihop fullständigt i en sketch, det gick inte att hålla sig, jag brukar inte komma av mig men detta var gaaaaaaaaaaaalet, jag började med att säga en replik fel och sen hittade vi inte in i sketchen igen, jag skrattade så jag grät till slut, magnus med, publiken med, orkestern med, det var ju tur att det var en sketch, vi kom liksom inte ur skrattet, samtidigt ångestfyllt att inte hitta in i sketchen igen men det löste sig tillslut och jag var helt slut efteråt.
Förövrigt kom jag och Annika Andersson på när vi gick hem efter föreställningen i fredags att hon kan gå precis som Jejja Sundström när hon går på ett visst sätt, tro fan att vi hittade en Jejja Sundström på teatern så vi la in en brutalt kort men jevligt rolig Jejja-imitation av Annika pålördagen, - Guld!

Har jag berättat om basutfesten förra veckan? det tar vi nästa gång - nu måste jag
linda in mig i folie - adjö