ALEXANDER LARSSON - Tack Morgan!

Hej igen.

Lördag eftermiddag och det blir en lugn kväll, känner att kroppen behöver vila efter två ganska tuffa veckor med mycket text, stämmor, koreografi och regi att ta in. Fick ett hett tips att lyssna på Morgan Allings sommarprat.
Så jag frågade honom om han hade det och kunde skicka över det till min dator (bara att kunna skriva den meningen är rätt coolt tycker jag hihihi) Så han skickade över den på något knepigt sätt (alltså inte via mejl eller så, utan via något typ av nätverk.... ja jag ska inte ge mig in på att försöka förklara hur han gjorde för då kommer jag nog bara framstå som otroligt korkad), hur som helst så tog det tills nu att hitta en lugn stund för att kunna lyssna och njuta av det som alla sagt var så gripande. Och det ska jag säga, har du som läser inte lyssnat på Morgans sommarprat, som sändes i P1, så gör det genom att klicka HÄR. Eller kan du göra som jag och fråga honom själv så kanske han kan göra det där konstiga nätverksgrejen även för dig ;).
Men det jag skulle komma till var att Ojojoj vad rätt dom hade. Det växte en klump i halsen och tårarna var redo, och jag ser fram emot att träffa honom på måndag för att personligen få tacka honom för dom fina 85 minuterna han gav mig och alla andra som lyssnat(även den meningen e rätt cool tycker jag.... skit vilket jobb man har ). Tack Morgan.

Ha en skön helg.

Alexander

ALEXANDER LARSSON - Första repet för mig på scen.

Idag var min första repetition på scen. Okej, detta kanske låter konstigt med tanke på att jag för några dagar sedan skrev att vi precis hade fått komma in på Chinateatern för första gången, men idag var det min första repetition. Fram tills nu så har jag mest tittat på när dom andra repar, och försökt att känna in atmosfären.

Gårdagens rep av Miss Baltimore Carbs.

David och Marcus lyssnar på koreografen Tomas Glans

Det är alltid lite nervöst vid första repetitionen, man ska smaka på sina repliker, spela mot en motspelare, ta regi och koreografi och ja allt det där som hör till. Även om jag har jobbat några år nu och kanske till och med kan kalla mig lite rutinerad så känns det alltid nervöst och det e sällan man känner sig nöjd efter första repet, och det gäller även idag... men jag vet att den scenen vi repade idag kommer att bli hur bra som helst, det e mest jag som måste låta det ta sin tid och inte stressa så mycket för att försöka få det att bli perfekt på en gång. PÅ tal om stess så har det varit lite stressigt idag för min del då jag haft min älskade hund Nala hemma och var tvungen att cykla hem mellan repetitionerna och gå ut med henne.

Nala.

Men det var jätte mysigt. Och med tanke på att vi hade en lucka på tre timmar så hann vi gott och väl att gå in till stan från Hornstull och äta lunch och sen gå tillbaka. Det gav en massor av energi till eftermiddagens rep. Nu väntar en lugn kväll i vänners lag, Sen blir det repetition i morgon igen. Tänk så bra man har det. :)

Må väl

Alexander

MIKAEL RIESEBECK - Jag ligger efter, jag vet!

Har inte bloggat på ett tag nu men bättre sent än aldrig.
I Lördags filmade vi "Virus i Bataljonen" för TV4.
När man spelar in något med kameror så vill man inte ha för bra väder, låter konstigt kanske, men stark sol ger svarta skuggor och vita högdagrar och alla kisar.
Det har alltså inte att göra med att kamerorna inte tål stark sol och måste vara under paraply som på bilden, utan att man inte ser klok ut och spelet blir lidande.
Denna gången hade vi perfekta förhållanden med ljuset, soldis, en tunn strimma måln som blir som ett filter framför solen och allt blir som på Saltkråkan. Mjukt.


Hur ser en dag ut på Vallarna när man spelar in en föreställning? jo..
Man samlas kl 10:00 och kör igenom föreställningen för kamerateamet.
I år var det i Lördags.
Man gör så här för att fotograferna och dom inne i OB-bussen (den rullande bandspelaren för att göra det väldigt enkelt) ska veta hur vi rör oss på scenen och kan därför få bra bildvinklar, en repetition för alla helt enkelt.
Var, när och hur kommer vi in på scenen.
Detta tar 2 timmar lite drygt.
Sedan får vi en bit mat och efter det är det dags för inspelning/föreställning för publik.
En chans att sätta allt....
Pirrigt, man är fokuserad på att göra allt perfekt denna enda gång som ska sparas för all framtid.
Den pressen är go.
Nu eller aldrig mer, en chans.
Efter den föreställningen packas kamerorna ned och vi äter lite till och laddar om för kvällsföreställningen.
Denna bandas inte.
Medan vi spelar föreställning tittas det på den inspelning som gjordes, så när vi är klara kl 22:00 får vi reda på om det saknades något, en bildvinkel eller dyl.
Om det skulle råka vara på detta sätt att något gick fel så görs det "Pick-ups" dagen efter på överenskommen tid.
Sedan är det klart!
Enkelt, eller hur?!

Stellan Bengtsson.

Vår kära ljudtekniker som är outtröttlig och mycket noggrann.
Han är med oss redan på repetitionerna för att lära sig föreställningen så han vet vem som kommer in och ut på scen.
Han lär sig våra repliker före oss själva och kan citera oss redan på premiären.
En glad man i sin bästa år som tycker att föreställningen fortfarande är rolig, vilket imponerar med tanke på hur många gånger han har sett det nu.
En gång spelade han klaviatur i Mats Blads orkester.
En annan gång försökte han lärde mig spela dragspel inför Brännvin och fågelholkar.
Tålmodig som sagt.
Du är viktigare än du förstår, må du aldrig förändra dig.

Som avslutning var jag bara tvungen att ta med en bild som jag tog häromkvällen.
Det var efter ett oväder som Strandbaden fick en väldigt unik himmel.


Er Gubbe på Vallarna

ANNA BROMEE - S(c)ensommarbuskis.

Så har plötsligt "Sommarbuskis" blivit "S(c)ensommarbuskis".

Sommarföreställningarna är över och nu blir det turné under delvis nytt namn.

Vi har alltså spelat färdigt i Grebbestad - och de avslutande kvällarna blev, som Lasse Berghagen skulle ha sagt - magic. Publiken har varit suverän hela tiden, men sista två kvällarna drog regnrusket bort. Publiken och vi på scenen belönades med sol och blå himmel i folkparken. Svensk sommar blir inte bättre än så. En klassisk folkpark, skratt, doft från grillarna i parken och en skön gemenskap som når över scenkanten.
Häftigt att få se publiken i ögonen. När man spelar inomhus på teatrar resten av året sitter publiken ju i mörker. Visst kan man ibland se dem som sitter på de första bänkraderna, men det är lite annorlunda med den här totala direktkontakten.

Ett smärre missöde uppstod i vårt final-musikmedley en av de sista kvällarna i Grebbestad. Plötsligt dog batterierna i Håkans bas, så den blev... tvärtyst.
Det är då allt lever lite extra, alla tänker på högvarv och löser situationen. Skön känsla av total närvaro och fokus.
Håkan som är multiinstrumentalist (inte bara en virtous på trumpet alltså, som ni sett och hört, hehe) tog snabbt tag i första bästa gitarr (Stefans). Bertil började spela basslingor på dragspelet, Stefan blev en fulländad rytmsektion och jag försökte med tankekraft och blickar kommunicera ackorden till Håkan på de ställen där han fick en lite tom blick.
Vår scentekniker Niclas smög in på scenen och bytte batterier i basen så att den kunde vara med i slutlåtarna.
Publiken var med på noterna och lyfte oss lite extra.

Nu har vi speluppehåll till 11 september. Då drar vi igång på Lisebergsteatern i Göteborg - och sen turné hela hösten. Ska bli kul att komma tillbaka till Liseberg till att börja med.
Det är nåt speciellt med den teatern. Och nu är den dessutom nyrenoverad och utbyggd så att salongen och foajén är rymlig och superfräsch.
Kul att få spela inomhus också med ny ljussättning.

Hade såklart varit roligt att fortsätta spela direkt efter Grebbestad - men nu laddar vi om och kommer tillbaka med ny energi och lust! Fördelen med att pausa lite är att man hinner komma på och slipa till kul detaljer i föreställningen. Förhöja saker och hitta det där lilla extra som vi nu fått publikreaktioner på och som gör att man kan våga dröja den där extra sekunden så att det bli ännu roligare, eller korta den där repliken som gör att det blir rappare och förhoppningsvis ännu skojigare.
Lyxigt att få chansen att göra det igen med de första mötena i publiken - och tiden efter när alltihop hinner landa - i bagaget.

Hörs snart igen här på bloggen. Och det inslagna spåret med vitsarna från backstage kommer förstås att fortsätta! Här är ett av Stefans bidrag från sista veckan i Grebbestad.



Ha d rart!

ALEXANDER LARSSON - Litet smakprov av Gladys.

Torsdag och som vanligt tog jag cykeln till jobbet. Sång på morgonen som alltid börjar med en sånguppvärmning med antingen Kristina Lindgren eller Joanna Eriksson. Idag var det Kristina som fick våra röster att bli värmda. Sen sjöng vi för fullt. Fick rysningar när vi sjöng "I Know Where I'v Been" med Gladys. klippte ihop ett litet smakprov, lyssna och njut....

NY BLOGGARE - MORGAN ALLING FÖR HAIRSPRAY.

Hej alla!

Det är häftigt och magiskt att känna den energi ensemblen utstrålar. Känns som jag är 20 igen när jag möter alla dessa unga begåvningar.
Jag som skådespelare är så van vid att lära mig texten långsamt, analysera den, för att liksom ”Grunda den” i kroppen. Sånger tar hur lång tid som helst för mig att lära, koreografi likaså.

Därför är det en fröjd att se vår unga ensemble sätta koreografin på en dans repetetion.
- Hur gjorde du det steget?
- Så här…
- Jaha…ok, jamen då vet jag.

Likadant med sång…
- Hur gick den stämman…
- Hmmehmmm … hmm
- Oki. Då har jag det.
Mikael Jöback: - Ok då tar vi det igen!

Sen sätter de det direkt. Magiskt och mäktigt. Jag är djupt impregnerad ;)
Jag blir som ung på nytt. Jag är knockad av den energi, professionalism och kreativitet som genomsyrar Hairspray.

/Morgan

ALEXANDER LARSSON - Äntligen inne på China!

Hej mina kära underbara läsare. Här kommer en liten uppdatering på vad som har hänt sen senast.
Mycket har hänt.

Så för det första så har vi delvis flyttat in på China teatern. Och det är inget man bara gör utan att det känns i hela kroppen. Jag är otroligt glad över att få jobba på denna historiska teatern. För mig så är denna teatern starten för musikal i Sverige. Det var här dom gjorde musikaler som Fame, Grease, och många andra på 80-talet. Jag har en otrolig respekt för denna teatern. Jag har haft lyxen att jobba med en av mina stora idoler som gjorde sitt genombrott här på Chinateatern, Karl Dyall, som gjorde rollen som Tyrone i Fame. En roll som jag fick nöjet att göra på Oscarsteatern 2004. Jag har bett honom att komma hit och gå en rundvandring med mig i huset och kanske berätta lite om hur det var när dom jobbade här. hur som helst, det e underbart att vara här.

Just nu sitter jag och tittar på när dom repar "Jag hör klockor slå" (I can hear the bells). Även om jag har slutat för dagen så tycker jag att det är underbart att se hur föreställningen växer fram. Jag sitter med David (Link) och Patrik (Corny) och även Christoffer som e våran regi assistent. Jag kan inte säga annat än att livet e kanon just nu :)

Nu till någon som jag bara måste skriva om. Nikisha Fogo! Där har ni ett namn att lägga på minnet. Hon spelar min lilla syster i föreställningen (Little Inez). Jag och hon jobbade med Micke Jöback igår på min (våran) låt "Run n Tell That" eller som den heter på svenska "Visst e de så", och jag säger bara en sak. Hon e fantastiskt bra! Jag är otroligt glad att vi har henne i föreställningen. Det kommer bli ett kanonnummer. Hoppas att ni fått lite mer info nu och glöm inte att skriva en kommentar eller kanske ett önskemål om något ni vill att jag ska skriva om eller liknande så ska jag försöka göra mitt bästa. Ha det bäst!

Alexander "Seaweed" Larsson

ALEXANDER LARSSON - Helg!

Hej mina underbara läsare. Hoppas att eran helg har varit bra. Själv så har jag laddat för den kommande veckan genom att ta hand om mitt ex (Anna) som har gjort en ögon-laser-operation. Så det har inte varit mycket tid över för annat. Men jag hann iväg idag (sön) och titta på David och Jessica när dom uppträdde i Prideparken med två sånger från Hairspray.
Det filmades och här kommer den filmen.. Ha det bra så länge.



Eran Bloggare
Alexander

PER ANDERSSON - Näst sista helgen!

Bloggläsare! Vänner! Ovänner! Boråsare! Folk med skägg och underliv! Folk utan skägg men med underliv! Och övriga! Den näst sista helgen av Ugglas revy har gått av stapeln, min gamla klassföreståndare Meta och hennes man Frisse kom och titta i fredags, jag fick en fin bok men pratade aldrig med dom, så om ni läser detta så tack för boken och jävligt kul att ni kommer och tittar! Sen kom några fina gamla vänner ( Mölndalsbor) och tittade i lördags av dom fick jag en flaska sprit med den fantastiska etiketten: Glöm aldrig att supa! Till helgen går sista föreställningen av stapel, det vore ju aptrevligt med fortsättning, hoppas d!
På återbloggande! Per!