MIKAEL RIESEBECK - Jag ligger efter, jag vet!

Har inte bloggat på ett tag nu men bättre sent än aldrig.
I Lördags filmade vi "Virus i Bataljonen" för TV4.
När man spelar in något med kameror så vill man inte ha för bra väder, låter konstigt kanske, men stark sol ger svarta skuggor och vita högdagrar och alla kisar.
Det har alltså inte att göra med att kamerorna inte tål stark sol och måste vara under paraply som på bilden, utan att man inte ser klok ut och spelet blir lidande.
Denna gången hade vi perfekta förhållanden med ljuset, soldis, en tunn strimma måln som blir som ett filter framför solen och allt blir som på Saltkråkan. Mjukt.


Hur ser en dag ut på Vallarna när man spelar in en föreställning? jo..
Man samlas kl 10:00 och kör igenom föreställningen för kamerateamet.
I år var det i Lördags.
Man gör så här för att fotograferna och dom inne i OB-bussen (den rullande bandspelaren för att göra det väldigt enkelt) ska veta hur vi rör oss på scenen och kan därför få bra bildvinklar, en repetition för alla helt enkelt.
Var, när och hur kommer vi in på scenen.
Detta tar 2 timmar lite drygt.
Sedan får vi en bit mat och efter det är det dags för inspelning/föreställning för publik.
En chans att sätta allt....
Pirrigt, man är fokuserad på att göra allt perfekt denna enda gång som ska sparas för all framtid.
Den pressen är go.
Nu eller aldrig mer, en chans.
Efter den föreställningen packas kamerorna ned och vi äter lite till och laddar om för kvällsföreställningen.
Denna bandas inte.
Medan vi spelar föreställning tittas det på den inspelning som gjordes, så när vi är klara kl 22:00 får vi reda på om det saknades något, en bildvinkel eller dyl.
Om det skulle råka vara på detta sätt att något gick fel så görs det "Pick-ups" dagen efter på överenskommen tid.
Sedan är det klart!
Enkelt, eller hur?!

Stellan Bengtsson.

Vår kära ljudtekniker som är outtröttlig och mycket noggrann.
Han är med oss redan på repetitionerna för att lära sig föreställningen så han vet vem som kommer in och ut på scen.
Han lär sig våra repliker före oss själva och kan citera oss redan på premiären.
En glad man i sin bästa år som tycker att föreställningen fortfarande är rolig, vilket imponerar med tanke på hur många gånger han har sett det nu.
En gång spelade han klaviatur i Mats Blads orkester.
En annan gång försökte han lärde mig spela dragspel inför Brännvin och fågelholkar.
Tålmodig som sagt.
Du är viktigare än du förstår, må du aldrig förändra dig.

Som avslutning var jag bara tvungen att ta med en bild som jag tog häromkvällen.
Det var efter ett oväder som Strandbaden fick en väldigt unik himmel.


Er Gubbe på Vallarna