Äntligen!
Som Gert Fylking brukar utropa när Nobelpristagare i litteratur årligen läses upp i november.
Och detta mitt eget djupt kända "Äntligen!"-utrop handlar om en sak av nära på liknande dignitet som Nobelpriset: "Sommarbuskis" är tillbaka!!
Tre dagar kvar! Äntligen nypremiär på Lisebergs-teatern! Oj, va kul det ska bli att spela igen, träffa gänget och möta ny publik.
Just nu vässar jag texter, klipper naglarna till gitarrspels-vänlig längd, repar låtarna och tar sånglektioner. Planerar att pricka storformen till fredag och till helgen - och att den ska vara hela hösten :)
Min bästa metod att nöta in texter är att lyssna istället för att läsa. Jag brukar läsa in mina motspelares repliker på datorn och så lämna tyst för mina repliker så att jag kan lyssna och fylla i live för att memorera och säkra att det sitter. För att roa mig själv mixar jag om min egen röst i inläsningen så att den låter som en mansröst, eller som Piff & Puff på julafton eller nåt. Så att det blir lite roligare än att bara spela mot sig själv, liksom.
Sen brukar jag bränna det på cd så att jag kan repa när jag kör bil.
Idag upplevde jag att jag fick lite undrande blickar i trafiken utan att förstå varför. Som vanligt repade jag texer i bilen. Just då spelade jag dialektnumret live mot mig själv på cd i köerna i Vasastan i Stockholm. Insåg efter ett bra tag att jag hade rutan nedvevad. Alltså hade alla gångare, cyklister och bilister med nedvevad ruta som passerat mig fått en liten ofrivillig miniföreställning med mig gapandes raggrepliker på olika dialekter ensam i en bil....
Jaja, sånt får man bjuda på. Nu börjar det sitta ordentligt - det är huvudsaken!
Göteborg - jag är redo och längtar :)
Dagens buskis-vits får helt enkelt bli en av dialekt-raggreplikerna jag repade på i bilen idag:
- Har inte jag sett dig nånstans förut?
- Jo, det är därför jag aldrig går dit längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar