Här kommer en liten film som ger er en liten sammanfattning över den höst vi haft i Hairspray. Jag kan inte nog beskriva hur glad jag är att vara en del av denna underbara ensemble. Jag vill också passa på att tacka alla som skickat så otroligt fina kommentarer hit till bloggen. Det värmer så otroligt mycket att läsa det ni skriver. Jag åker nu hem till min familj i Halmstad och firar jul och nyår. Ska bli fantastiskt skönt att få träffa dom. Sen blir det fullt ös den 7:e Januari igen. Jag hoppas att vi ses då.
Lägger även in en kommentar jag fick på den här videon:
"hello from Marc Shaiman (music and co-lyrics)! Watching this video, knowing our little show has created yet another loving family is a simply wonderful feeling. Much love to you all. x Marc"
Här kommer en liten film som ger er en liten sammanfattning över den höst vi haft i Hairspray. Jag kan inte nog beskriva hur glad jag är att vara en del av denna underbara ensemble. Jag vill också passa på att tacka alla som skickat så otroligt fina kommentarer hit till bloggen. Det värmer så otroligt mycket att läsa det ni skriver. Jag åker nu hem till min familj i Halmstad och firar jul och nyår. Ska bli fantastiskt skönt att få träffa dom. Sen blir det fullt ös den 7:e Januari igen. Jag hoppas att vi ses då.
Jag och alla mina underbara kollegor i Hairspray vill tacka er i publiken för att ni är så fantastiska. Ni anar inte vad ni gör för oss. När man tittar ut och ser era reaktioner och hör ert skratt så fyller det oss med så mycket energi. I helgen så var det bla en ung kille som satt på första raden och vi alla såg hur han njöt. Vi ville ge honom ett litet extra tack för alla energi och glädje han givit oss så i applådtacket vinkade vi alla till honom samtidigt, dock så tror jag att vi skrämde livet ur stackaren. Hoppas inte det var sista gången han gick på teater. Men det tror jag inte :) På tal om applåd tack, när vi kommer till finalen och ni dansar med oss då är det så man får nypa sig i armen och faktiskt inse att det händer på riktigt. Folk flyger upp ur stolarna och dansar och sjunger med. Det är helt underbart!! Nu närmar vi oss slutet på denna höst, och julen väntar för oss alla. Därefter så smäller det igen. Och då ska vi få njuta av en lång vår tillsammans med er i publiken.
En sommar blev till höst som blev till vinter i buskisens tecken. Hjälp vad fort tiden går ibland! Den gör ju det när man har roligt. Och herregud vad jag (och vi) har haft roligt med och runt omkring "Scensommarbuskis"! 45 föreställningar. Underbara möten med publik från Ystad till Lycksele. Från sommarkvällarna i Grebbestad Folkets Park till första-advent-helgen i Jönköping. Och nu är det färdigspelat.
Det är svårt att hitta ord för att summera alltihopa. Det skulle kunna bli en hel roman. Så det bästa, enskilda ordet jag kommer på är: TACK!!! Till er i publiken - ni har varit gudomliga!
Och tack till hela det sagolika crewet: Håkan, Bertil & Stefan på scenen.
Och tack alla klipporna bakom scenen - som har gjort det hela möjligt: scenmästar-Niclas, ljud-Peter, ljus-Robin, kostym-Pia, projektledar-Johanna, marknadsförings-Tobbe, smink&peruk&kostym-Tiina, regi-Krister och producent-Janne.
Ha nu en magisk jul & ett gott nytt år! Hoppas vi ses igen hur snart som helst på en teater nånstans :)
Årets allra sista buskisvits får bli den historia som Håkan & jag la till på västgötska i dialektnumret under de sista två spel-veckorna:
HON: Jag har varit hos doktorn i dag. HAN: Jaså, vad sa han? HON: Han sa att jag har bröst som en 25-åring. HAN: Sa han inget om din 50-åriga röv? HON: Nä, vi pratade inte alls om dig.
Och förresten - om ni får buskis-abstinens kommer föreställningen ut på dvd i februari i en affär eller webshop nära dig ....
Hej mina vänner. Jag tänkte att jag skulle skriva lite om hur jag upplevt Hairspray resan än så länge. Jag satt nyss och tittade igenom mina tidigare inlägg och minns tillbaka på när vi började repa och hur känslorna var precis innan premiären. Det var en fantastisk resa ska ni veta. Nu när det har gått några månader och vi har kör ett 50tal föreställningar så känns det fortfarande helt underbart att gå till jobbet. Det har visserligen varit en del förkylningar och så den senaste tiden. Här om veckan så fick vi ringa in Robert Carlsson (medverkar nu i Boddy Holly på Göta Lejon) för att sjunga några av Corny Collins (Patrik Martinsson) låtar, då han var lite dålig i halsen. Detta gick hur bra som helst. Ibland kan det vara en liten kick för hela ensemblen när det är något nytt som händer, inte för att det är att föredra att någon är sjuk, men vi alla blir lite mer på tårna och koncentrations nivån stiger ytterligare en anings.
Snart e det jul uppehåll och det ska bli skönt att komma ner till familjen i Halmstad. Jag har faktiskt inte varit utanför Stockholm sen jag flyttade upp i slutet på Juli, så det behövs lite semester. Men det 7:e så drar vi igång igen med dunder och brak!! Oj va kul det ska bli!!! det är alltid en häftig känsla när man kommer tillbaka efter ett uppehåll. Det blir lite som att börja skolan igen, ja ni vet så där första dagen i skolan när alla ska kramas och berätta vad man har gjort under ledigheten.
Nu ska jag äta frukost och sen ska jag iväg och jobba lite som Personlig Tränare på sats Odenplan därefter så blir det träning sen fika och sen... ja ni behöver inte få veta allt ;)
Hej där. Att Chinateatern döljer många hemligheter vet vi nog alla vid detta laget. Men att ni skulle få se ytterligare en av dom är det nog många som inte hade vågat hoppas på. Men nu kommer det en nya exklusiv filmning från Chinateatern.... Håll i hatten
Vi gjorde en komprimerad specialversion på föreställningen där uppe. Och för att alla ska hinna byta om till sina olika nummer när vi kastat om ordningen i föreställningen, blev det så att Bertil fick göra sitt Thore Skogman-medley fortfarande utklädd till hembygdsföreningsdamen MärtaStina från Facebook Swingers. Klänningen och peruken gav en extra liten krydda till numret - eller vad säger ni?
Efter föreställningen fick vi tips från en man i publiken om ett skämt - som får bli veckans buskisvits:
- Jag frågade min fru vad hon ville ha i födelsedagspresent. Hon svarade att hon ville ha nåt som gick från noll till 130 på bara några sekunder. Så jag köpte en badrumsvåg....
iPhone-febern sprider sig i Buskis-land. Håkan och vår ljudtekniker Peter var först, nu har vår scenmästare Niklas också blivit med iPhone. Lika mycket leksak som telefon.
Som i helgen när Håkan passade på att fota oss backstage medan vi sminkade oss innan föreställningarna i Sundsvall med sin telefon. Så här blev det. Man riktigt känner historiens vingslag när man ser'
Håkan Lincoln....
... AnnaLisa ...
... Elvis Gerhardsson ...
... och Bertil Guevara
Sista föreställningarna i Jönköping till helgen - hjälp vad fort det har gått och va kul det har varit! Hoppas vi ses snart igen på nån teater nära dig :) God jul, gott nytt och allt!
Hej. Ja ni kära vänner, ni som trodde att min blogg var död hade rätt... men nu ska den väckas till liv igen. Vi börjar med en liten rolig historia berättad av ingen mindre än Partik Martinsson.
Igår spelade vi matiné och kvälls-föreställning på Kalmar Teater. Det är så fint med de här gamla teatrarna från sent 1800- och tidigt 1900-tal som finns bevarade runt om i landet och är respektfullt renoverade. Som i Kalmar. Eller Ystad, Jönköping, Nyköping, Växjö med flera. På nåt sätt blir det en speciell känsla att spela där. Och en generös, glad publik båda föreställningarna igår igen – härligt.
Det blev nåt speciellt med sketchen om det lilla barnet med den stora tärningen igår. Vet inte riktigt vad som hände, men publiken var så otroligt med hela vägen, kändes det som. Kul. Och nu har Anna Anka blivit en permanent del av föreställningen. Roligt att ha möjlighet att kunna ta in och prova nåt nytt som är aktuellt.
När vi skulle checka in på hotellet i Kalmar mitt på dagen igår stod tre uppklädda herrar i receptionen före oss med olika väskor omkring sig. Stefan utbrast glatt: - Å här står ni och breder ut er som ett lågtryck! Herrarna vände sig om och skrattade. Vi hälsade på alla tre, och Bertil sa med sin vanliga entusiasm till en av dem: - Dig känner jag igen! Du är ju chef för Ystad Teater, va kul att se dig här! Mannen log roat och sa: - Nej, men det hade säkert varit roligt att vara chef för Ystad Teater. Det var, visade det sig, vår förre utrikesminister och numera särskild rådgivare åt FN:s generalsekreterare: Jan Eliasson.
En fascinerande och klok man som vi fick glädjen att prata med i fåtöljerna i hotell-loungen framåt natten efter föreställningarna. Han berättade om sitt FN-jobb ute på fältet i afrikanska Darfur. Och om sin syn på att det viktigaste i livet: att möta alla människor med respekt. - Jag brukar säga: ”It´s not the hands you shake, it´s the hearts you touch”, sa Jan.
Det största är inte att ta någon i hand utan att lyckas röra vid hans / hennes hjärta. Ungefär.
- På så vis är det samma sak vi sysslar med, ni som underhåller och vi som håller på med politik och diplomati, sa han. Att beröra människor. Om man tänker så skulle jag kunna byta jobb med Ystads teaterchef, för det är samma drivkraft. Man längtar efter de där stunderna när man känner att man når fram till en annan människa och ett verkligt möte uppstår oavsett om det är en teater-publik, en FN-församling eller fattiga människor på Afrikas landsbygd som står framför en.
Buskis och världspolitik. Same, same. But different. En bra tanke.
Nu har vi ätit hotell-frukost i Oskarshamn och drar mot Kalmar för matiné och kvällsföreställning på stans vackra gamla teater om nån timme. Läste just en annons i en morgontidning för en billig videokamera. Vet inte om det syns på bilden här - men kameran marknadsförs med orden:"Filma i full HD direkt till minnesluckan" Hm... ;)
Det har varit två toppen-kvällar med sagolik publik i både Västervik och Oskarshamn. Igår blev det till exempel ett gott stor-skratt för både publiken och Håkan och Stefan i numret där Olvert köper internet när killarna sprack mitt i sketchen och inte kunde hålla sig för flabb åt varandra.
När vi kör från stad till stad på turnén har vi GPS i bilen för att hitta rätt till teatrarna. En robotaktig kvinnlig röst guidar plikttroget chauffören genom varje rondell och landsväg. Igår i Västervik fick Bertils GPS tilt och hävdade att den inte kunde visa vägen för att den inte fick kontakt med verkligheten. Så vår kvinnliga GPS fick snabbt smeknamnet Silvia - en annan kvinna som kanske inte alltid har kontakt med verkligheten ;)
Håkan har också fått ett nytt namn i helgen! Varje gång vi har vindruvor i logerna länsar han skålen innan vi andra hunnit få vårt lystmäte - så numera går Håkan internt under namnet Vindruvs-aset.
Efter dagens Kalmar-föreställningar har vi bara fyra gånger kvar - i Sundsvall nästa helg och Jönköping sista helgen i november. Hjälp vad fort det har gått och vad kul vi har haft: både ihop och ihop med publiken!
Och vilka hjältar vi har jobbat med i vårt crew. Peter, Niklas och Robin - ljud, scenmästare och ljus. De är otroligt viktiga för att allt ska klaffa. När man ser en föreställning kanske man inte tänker på allt jätte-jobb som pågår bakom och runt om scenen. Peter, Niklas och Robin kör lastbilar med all dekor, kläder, rekvisita, peruker, instrument, ljus och ljud mellan alla turnéstäder. Tidiga morgnar och sena kvällar. Riggar upp, bygger, riktar ljus och ser till att ljudet låter bra. Är på tå under föreställningen, tim:ar in ljudeffekter och ljusförändringar, drar ridån, hjälper till med klädbyten.... Och sen, när föreställningen är slut börjar nästa jobb för dem: att riva ned allt, packa och köra till nästa stad. De är verkligen värda varenda applåd de får i slutet av föreställningarna, och mer :)
Här packar de ihop efter föreställningen i Oskarshamn igår.
Till sist en buskisvits från förra helgen i Lycksele. - Hur är det att vara i Norrland? - Same same, but different.
Snö och minus fem grader! Det var lite exotiskt (men på ett bra sätt) att landa i vinterlandskapet i Lycksele i morse! Hemma är det fortfarande löv i fantastiska höstfärger på träden och klassisk tända-ljud-och-dricka-te-höstkänsla. Nu har vi installerat oss på hotellet och på teatern och ska alldeles strax soundchecka.
Ikväll blir det urpremiär för min Anna Anka-imitation. Jag har närstuderat denna hm.... egensinniga Hollywood-kvinna en tid nu via Youtube-klipp och inspelningar. Ska bli spännande att se om hon går hem.
Här i Norrland spelar vi en lite annorlunda version av föreställningen - en och en halv timme utan paus iställer för den vanliga på 2:20 med paus. Alltså är vissa nummer strukna och en del är omkastade i ordning, så ikväll gäller det att "hålla tungan i rätt mun". Vore inte så lyckat att av gammal vana byta till fel kläder på fel ställe ;) Men det kommer säkert att gå bra.
Mina kära kollegor Håkan, Stefan & Bertil och ljudtekniker-Peter åkte från Falkenberg redan vid fyra i morse med sina instrument som handbagage. Väldigt lägligt. Det gav nämligen Håkan en chans att väcka upp alla morgontrötta resenärer på Arlanda med en liten trumpet-fanfar, filmat av en morgonpigg Bertil.
Uppflugen på en stol, juckandes med en fiol och Bertil Schough mitt i mörkaste smålands-skogarna på väg till föreställning i Växjö.
I fredags var vi nämligen gäster i Radio Kronobergs och Peje Johanssons direktsända allsångs-program. Vi sjöng och pratade från glaskonstnärernas ateljé i Strömbergshyttan utanför Hovmantorp i de småländska skogarna. Roligt. Just det här inslaget var pausunderhållning medan kvart-i-fem-nyheterna sändes - för som ni ser hade det inte gjort så värst vidare bra i radio utan bild… ;)
Men den go´hälliga publiken på plats skrattade gott, som ni ser.
Håkan har under tiden med ScenSommarbuskis och Fågelskådaren blivit något av en trumpet-missbrukare. Får liksom nåt oroligt i blicken och nåt rastlöst över sig när han inte fått spela trumpet på ett tag. Men när han väl fått skönspela på sitt älskade instrument en stund blir han fridfull igen… Som i det här klippet från Norrköping i väntan på soundcheck härom veckan. Enjoy, musiclovers!
Naturligtvis kunde Håkan inte låta bli att kompa den radiosända allsången i fredags. I ateljén hittade han - i brist på trumpeten, som var på Växjö teater - en slang som gick att blåsa i så att det lät som en trumpet. Han ställde sig själv bakom en vägg och kastade slangen över väggen rakt in mot den provisoriska scenen så att hela publiken skulle få riktigt njuta av hans virtuosa slang-spel. Här är både bild- och ljudbevis.
Gästartist var också Cajsa-Stina Åkerström, som sjunger så andlöst vackert så att tiden stannar. Här i magiska ”Av längtan till dig”.
Bertil ville på nåt sätt föreviga ögonblicket så han satte sig och ritade av mig och Cajsa-Stina, som välvilligt agerade modell. När man ser resultatet blev det hm… kanske inte lika vackert som ögonblicket och Cajsa-Stinas sång och person - men ändå ett tappert försök med pennan.
Under den gångna veckan och helgens turné i Halmstad, Växjö, Karlshamn och Kristianstad kan jag glatt meddela att vi fått tillökning i buskis-familjen! Bertil förärade mig i lördags med en mini-plattång från Clas Ohlsson!
Här är mor och son Plattång i logen i Kristianstad. Välkommen till världen!
Och det var här den lyckliga tilldragelsen hände -
på Kristianstad vackra teater!
Ytterligare några turné-bilder från senaste veckorna! I Tranås hittade vi lite rekvisita i logen.
Visst är Håkan extremt lik Carl-Einar Häckner här?
Vilka Bertil och Stefan liknar i illgrön boa kan jag inte riktigt avgöra, men maila gärna förslag hehe
Hörs och ses! Ha d rart te dess! Till helgen blir det Lycksele!
Och förresten om ni kommer och ser oss i helgen eller framöver - lyssna extra noga på vad Stefan och Håkan säger att de heter i Väntrums-sketchen! De har nämligen gjort till en sport att hitta på nya namn till varandra varje kväll. I söndags hette de Henning och Östen. En annan kväll Jöns-Ove och Torsten. Och så vidare. Än har de lyckats hålla sig för skratt när de möts på scenen och liksom presenterar sig med nya namn, men jag har en känsla av att de febrilt letar på varsitt håll efter ett namn som ska knäcka den andre ;) Vem vet vad de kommer att heta i Norrland på fredag och lördag?
Under matinén på Folkan i Borås i lördags hade vi en tjej med ett otroligt härligt skratt i salongen. Hon gick igång i 180 och skrattade hejdlöst åt knätofs-gänget UlfUno, Nikodemus, MärtaStina och Sara-Britta i hembygds-numret i slutet av första akten. Ett skratt som var så spontant och så smittande att det var nästan omöjligt att inte skratta med henne. Jag brukar vara rätt bra på att hålla mig för skratt för det mesta - men här måste jag erkänna att det började rycka ordentligt i mungipan: så pass att den snörpiga dam jag spelar fick grimasera lite extra för att inte brista ut i flabb. Tror att vi väntade i nästan två minuter innan vi kunde gå vidare med replikerna i sketchen eftersom hon skrattade så mycket att hon smittade både oss och hela salongen med sin glädje.
Tack du skönskrattande tjej nånstans i mitten på parketten! Om det är sant att ett gott skratt förlänger livet har du sett till att både ditt, våra och resten av matiné-publikens liv blir lite längre.
FOTO UR HEMBYGDSNUMRET (foto: Nicklas Svensson)
Under kvällsföreställningen i Borås hade vi lika härlig, fulltalig publik i salongen. Då blev vi fulla i fniss helt på egen hand… I sketchen där Stefan, Håkan och jag möts i väntrummet gick Håkan och jag kanske in med lite väl mycket glöd i våra stön från kulissen där det ska föreställa att vi ”får till det”. Stefan och Bertil kunde inte riktigt hålla sig för flabb utan sa på scenen: - Det låter som att nån har ont i magen där ute.
FOTO UR VÄNTRUMS-SKETCHEN (Foto: Johan Rosenqvist)
Att spela i Norrköping i torsdags var som att komma hem - bara sex mil från min forna hemstad Nyköping. Salongen var full av glada Norrköpings-bor - och mina nära o kära. Familj, vänner, kollegor … Vilken värme! Jag är SÅ tacksam och lycklig för den kvällen. Och dagen efter lyckades jag få med mig Stefan, Bertil och Håkan på en utflykt ”hem” till Nyköping och hann visa dem några smultronställen i staden innan vi drog vidare mot.Småland.
När vi hade soundcheckat och var redo för föreställning i Tranås i fredags hade vi nån extra halvtimme över. Glada i hågen klämde vi in oss, hela turné-teamet, i Bertils rymliga bil för att ta en fika i stan. Vår ljuskille Robin fick sitta på extrastol i bakluckan eftersom det var fullt i baksätet. När vi som bäst stod och valde mellan godsaker på fiket ringde plötsligt vår ljudtekniker Peters mobil. - Kan ni släppa ut mig, undrade Robin försynt på telefon där han satt inlåst i bakluckan. Vi hade uppenbarligen gått iväg, förmodligen fnissande åt nåt nytt upptåg, Bertil hade utan att tänka sig för låst bilen med fjärrkontrollen och glömt att Robin satt i bakluckan…. En baklucka som inte går att öppna inifrån. Se den skakande dokumentären om händelsen i den närgångna filmen här nedanför ;)
Tilläggas bör kanske att ingen ljustekniker kom till skada varken fysiskt eller mentalt.
Å så till sist två obligatoriska buskis-vitsar från helgens turné:
Vi har nu repat en vecka, gud va skönt. Genomläsningen på kollationeringen flöt på precis som vi önskat och det var skönt att känna att alla intentioner vi haft infriades. Alla var perfekta för sina roller precis som vi trott. Repetitionerna har ytterligare visat hur bra detta kommer att bli. Man blir lycklig i hela kroppen! Visserligen knöligt med manus i handen och rörigt i huét var man skulle stå? och vart man skulle gå? Och lite för goda bullar till Kaffet, jag skall trots allt ha bar överkropp i föreställningen!!! Hörs snart. Thomas.
Hemmaplan för killarna i Falkenberg i förra helgen med sagolikt mottagande. Denna helg är det hemmaplan för mig – Norrköping i torsdags, bara 6 mil från min barndoms Nyköping med massa goa vänner i salongen. Roligt, roligt men lite nervöst oxå får jag erkänna. Sen Tranås, Borås & Trollhättan nästa helg. Galet välkomna!
Några framimproviserade nya skämt blir det för varje kväll, så även om ni har sett föreställningen en gång kan det vara värt att se om den. ;) Inte minst i Håkans (inte särskilt) tonsäkra trumpet-repertoar som Fågelskådaren som får nya små inslag från den svenska musikhistorien varje kväll … Stefan, Bertil och jag står och fnissar i kulissen åt hans nya låtval på kvällarna. Ikväll kom plötsligt Tomas Ledins ”Sommaren är kort”. Stefans percussion-spel i finalen når nya höjder varje kväll. Liksom Bertils flöjt-låt. För att inte tala om Bertils repliker – det kan komma vad som helst ur den mannens mun: lika spännande varje föreställning ;) Och själv har jag en fundering på om inte min (för-)namne Anna Anka ska få komma in på ett hörn… Hm. Får se. Kan förresten till sist meddela att vi i fredags kväll gjorde alla rätt i koreografin till Lotta-kåren. Grattis och hurra, Bertil hehe
Nu förstår jag uttrycket Gnosjö-anda! I torsdags gästspelade vi med ”Scensommarbuskis” på Marieholms bruk utanför Gnosjö. En gammal industri-lokal där det en gång legat ett järnbruk, och från 50-talet byggts båtar. Nu har stället förvandlats till en enorm konferens - / teater - / restaurant- / nöjes-lokal med utrymme för tusentals gäster. Den drivs av paret Jim och Eivor med stort hjärta och värme i varenda detalj - och entusiasm och drivkraft. Vi blev mottagna med middag i torsdags eftermiddag med Stefan, Bertil och Håkans absoluta favoriträtt: fläsk med raggmunk innan föreställningen. Följt av tårta och kaffe. Underbart! Efter föreställningen fick jag ett fint halssmycke av lokala smyckesdesignern Anita Tykesson – återigen drivkraft och skaparanda a la Gnosjö!
Kvällen bjöd också på en skön, spontan småländsk teater-publik och vidare nattlig färd till Falkenberg under stjärnklar himmel.
Av nån anledning kom killarna och jag in på författaren Ivar Lo Johansson under kvällen i den forna bruksmiljön Gnosjö. Kanske för att han skrivit mycket om bruks-samhällen under 1900-talet. Snart insåg vi en oändlig potential till (mer eller mindre) kvalitativa vitsar kring hans namn.
Ivar Lo
Vilket artistnamn använde Ivar Lo Johansson när han skrev schlagertexter? - Ivar (Water)Loo Johansson. Sedermera på 80-talet kallade han sig Ivar (Diggi)Lo Johansson.
Vad kallade Ivar Lo Johansson sig när han gick på spanska grisfester? - Ivar So Johansson.
Under vilket artistnamn uppträdde Ivar Lo Johansson i Disney-filmer? - Ivar (Ba)Loo Johansson.
Ivar Lo Johansson arbetade en kort tid som präst under namnet Ivar Tro Johansson. Skolade snart om sig till trädgårdsmästare och kallade sig Ivar Gro Johansson. Då odlade han inte bara växter utan också en rasta-frisyr för att kunna döpa om sig till Ivar (A)Fro Johansson. Gick in i världspolitiken i Palestina-frågan som Ivar PLO Johansson. Fick stryk i boxningsringen på knockout som Ivar K.O. Johansson. Vikarierade sen som TV-programledare under täcknamnet Ivar (Ma)Lou Johansson innan han började skriva böcker på heltid.
Vad kallade Ivar Lo Johansson sig när han gifte sig till ABBA-musik? - Ivar I Do I Do I Do I Do I Do Johansson
Nästan utvisning för den sista vitsen där, faktiskt…. Å andra sidan sysslade Ivar Lo faktiskt också med ordvitsar en period under pseudonymen Ivar Ho Ho Johansson.
Det har pågått en ritual som ingen utomstående har fått bevittna. Inte fram tills nu. Jag fick komma in och beskåda det som kallas för "Motormouth's Hämnd"!!! Jag fick också tillåtelse att filma denna ritual. Så för er som vågar så är det bara att luta er tillbaka och hålla i er.
Den gångna buskis-helgen började i Skara på ett utsålt Rosers Salonger. Sagolikt höstväder med tid för besök på Kaffehuset och mini-sightseeing runt Domkyrkan och parken runt Västergötlands museum.
Vacker kyrka!
Påminner om en fransk katedral, tycker jag - även om jag fick höra att kyrkan med tvillingtornen går under det mer jordnära namnet Byxorna / Byxan (fast uttalat på klingande västgöta-dialekt) bland Skara-borna. Där hann vi också träffa och prata med publiken efter föreställningen eftersom vi bodde på hotellet i samma hus som teatern - kul.
Sen for vi vidare mot Värmland för dubbla lördagsföreställningar på Scala-teatern i Karlstad. Bilden föreställer en radio som någon desperat försökt få att funka och få mottagning till (trots smärre radioskugga i logerna bakom scenen) via två gafflar -
Allt för att vi skulle kunna lyssna på läget i fotbollslandskampen mellan Sverige och Danmark. 1 - 0 till Danmark och två bortdömda svenska mål, inte kul....
Desto roligare var det på scenen med toppenpublik två gånger om. Teaterns scenmästare Bepa, passade på att fot:a oss när vi gjorde soundcheck och började uppfinna olika, nya sätt att spela fiol på. Här ser vi ett av försöken.
Just här har vi hängt fast stråken i Stefans livrem och Bertil står på knä framför Stefan med själva felan och försöker få det att låta. Det gick inte så bra. Men det var roligt. Ett par sekunder funkade det när Bertil höll fiolen stilla och bara flyttade handen på greppbrädan för att få till en melodi - och när Stefan samtidigt knäade upp och ned för att få stråken att röra sig över strängarna.
Sista bilden kommer från Bertils och min loge alldeles innan föreställningen i Karlskoga. Man skulle kunna tro att min plats är längst bort i bilden eftersom det står två damperuker där - men det är Bertils peruker. Ni som sett föreställningen vet hur och varför. Ni som inte sett den ännu får en glad, eller två, glada överraskningar. Bertil som MärtaStina i nån slags Sverigedräkt är .... en svårslagen upplevelse ;)
Kom och se själv! I veckan blir det Gnosjö och sen tre föreställningar i killarnas hemstad Falkenberg.
